tisdag 4 februari 2014

Ge upp... eller inte.

Jag har haft några dagar på mig att fundera lite. Skall jag ge upp... eller inte med mitt manus.

Läste någonstans att många aspirerande författare ger upp om de får tillbaka sitt manus med orden NEJ TACK från förlaget.
Men även många som får feedback från förlag där de vill att man förbättrar något i sitt manus. De kan även fått pekat på VAD som kan förbättras ger upp.

Jag kan förstå känslan. Man har jobbat så länge bara med att få ihop en historia. Sedan skall man börja omarbeta. Många författare pratar om fenomenet KILL YOUR DARLINGS. Något man är väldigt nöjd med själv i sin text men som lektören/förläggaren inte tycker passar in i berättelsen... Då är den enklaste vägen.. Nej nu skiter jag i det här...

Första lektörsutlåtandet jag fick sporrade mig. Men det andra som fortfarande pekade på brister... Ja... Tappade lusten och geisten lite.

Men så har jag en underbar vän som stöttat mig hela vägen genom mitt skrivande. Och henne är jag så tacksam för att jag har. Hon både tröstar och stöttar.
Jag kan stöta och blöta mina tankar och funderingar med henne.

Så har jag också fått nya vänner! Ni ALLA BLOGGVÄNNER som skriver fina kommentarer. Ger glada tillrop och önskar lycka till. Om ni bara visste vad det betyder och värmer. Det är sådant som måste fram! Det har varit alldeles för mycket fokus på näthatet nu en tid.

Vet att en del människor istället blir peppade av människor som säger, DET HÄR KOMMER DU ALDRIG ATT KLARA. Då växer hornen i pannan på dem och de tar nya tag. De skall minsann VISA att det här klarar jag visst det. Ett exempel är Tony Rickardsson.speedwayfenomenet. Hans pappa hade bara ruskat på huvudet och på sitt klingande dalmål sagt. DET DÄR KLARAR DU ALDRIG. Och det vet vi ju hur det slutade.


Såg ett program på TV igår som heter familjehemligheter. Det handlade om Stieg Larsson han som skrivit Millenniumböckerna. Hans manus blev refuserat från första förlaget han skickade det till. Han fick sedan hjälp av vänner att "sälja" in det på nästa.

Ja där vet vi också hur det gick.

Så såg jag programmet Fråga doktor som gästades av Sveriges äldsta bloggare 101-åriga Dagny!! Hon skaffade sig sin första dator då hon var över 90 år och lärde sig hantera den.

Nu har jag absolut bestämt mig.... det blir ELLER INTE!!!

Nu jobbar jag på. Jag tror jag har förstått vad min lektör menar nämligen.. men det satt långt inne.







7 kommentarer:

  1. Kämpa vidare!

    En vacker dag så.............

    Kram

    SvaraRadera
  2. Du ska absolut inte ge upp nu! Fortsätt kämpa så nåt du ditt mål!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ge inte upp, du ångrar dig om du inte ger dig en chans......

    Nya tag!

    SvaraRadera
  4. Aldrig ge upp Agneta. Det är mitt spontana råd utan att veta vad du har för plan mer än att det handlar om en barnbok. Vet inte om du ämnar att skicka till stora, medelstora eller små förlag. Eller ge ut själv på något vis. Jag ser ju på dina kåserier att du kan berätta, författa och har den viktiga "basen". Det finns det trevligt nog flera kvinnor som har här på Blogglandia. Om man ger upp utan att ha löpt linan ut, tror jag man ångrar sig förr eller senare. Sedan finns det många fällor att hamna i. Om det skulle jag kunna skriva en hel roman. Jag har lärt mig massor under flera år, men framför allt under 2013 när vi tog allt till sin spets. Fullärd blir man aldrig.
    Jag måste också titta på Blogg-Dagny. Sådant ger inspiration. Önskar dig en fin tisdagskväll. Kram

    SvaraRadera
  5. Men du,,man får inte ge sig,påt igen bara...
    Ja du må tro att nu ser snögubben ännu mer moloken ut,,jag undrar om han klarar natten..Haé Kram.

    SvaraRadera
  6. Instämmer med de övriga. Självklart så ska du fortsätta, jag tror att du kommet att ångra dig annars. Heja på. Kramen.

    SvaraRadera
  7. Helt rätt att INTE ge upp!

    Astrid Lindgren blev ju också refuserad med sin Pippi-bok hos första förlaget...
    :-)

    SvaraRadera