Många barn..

Många barn har jag nog alltid velat ha. Nu blev det tre och det är ju ändå mer än genomsnittet :-)
Idag börjar en ny omgång av serien Familjen Annorlunda. Jag har följt den sedan starten 2010 tror jag det var.

Min önskan om många barn har nog aldrg överstigit sex stycken. Där kunde jag känna gränsen för hur man skulle kunna hinna med varje barn och ge dem uppmärksamhet.

I serien har det aldig understigit 10, om jag inte minns helt galet.
Men jag är så inponerad över hur de får ihop vardagen, då så många en och tvåbarnsföräldrar idag tycker att det är så stressigt.

Min pappa, uppvuxen i arbetarbostäder på 20-30 talet berättade livliga historier om en grannfamilj med 20 barn. Själv var han ensambarn.

Sedan spelade det ingen roll hur många barn det fanns i familjerna. Alla hade ett rum och kök.

Min mamma, som också var ensambarn berättade om en kompis hon hade som kom från en familj med många barn. En kille med humor och god berättaranda :-)
Gick omkring och berättade för folk:

Att hemma hos dem hade de ju inte plats med sängar till alla barnen utan de tre yngsta fick alltid ligga i en byrå. Varsin byrålåda fick de som sängplats. Sedan fick de flytta upp undan för undan då de blev torra om nätterna.

Nattvätarna fick alltså ligga i nedersta byrålådan så nattvätningen inte rann ner på något underliggande barn!!!