Men det är ett fasligt passande och pysslande med en surdeg. Man blir lika bunden som till ett husdjur verkar det som. Och något mer husdjur har min man och jag kommit överens om att det inte blir i det här hushållet.
Såg något program på TV för ett tag sedan (kommer bara inte ihåg vilket) där man kunde lämna in sin lilla burk med surdeg till ett bageri som tog hand om den. Matade och skötte om den... Kanske man skulle gå till bageriet här i stan och fråga om de nappar på den affärsidén.
Äsch! Går nog till bageriet och frågar om de BAKAR surdegsbröd. Å så köper jag det direkt därifrån istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar