Före mobilernas tid

Solen har visat sig precis HELA dagen idag. Har tagit vara på den. Suttit på balkongen en stund. Och så har jag städat. Jupp det är så jag fungerar. Får sådan fart på allting INOMHUS då solen visar sig.

Så hittade jag den här i mina gömmor...



En koskälla från mormors föräldrahem. Hur länge den funnits i den bondesläkten vet jag inte. Men jag är nog den första som inte använt den till annat än prydnad.

Då jag var barn hade min mor ett styvt jobb att leta reda på mig och min bror då det var dags att komma hem. Visst hade vi klocka men den glömde vi alltid att titta på. Och det var inte bara vi som inte kom ihåg tiden då man var mitt uppe i lekarna.

Grannfrun kom en dag på en briljant ide. Hon öppnade fönstret med en visselpipa i munnen och så visslade hon. Sonen Erik hörde den på långt håll och kom hemfarande på sin cykel.

Smart tyckte mor min och var också på väg att åka och köpa en visselpipa. Ångrade sig då hon kom på att hon hade en koskälla i sina gömmor. Den hörs också långt det kom hon ju ihåg från sin barndoms skällkor.

Så spred sig det där bland grannarna. Det kom fram alla möjliga olika saker som lät.



Och hem kom barnen till mat och kvällar.