Min mamma läste dikter istället för sagor för mig ibland. Hon valde sådana som barn kan förstå!
En som fastnade hos mig började så här har jag för mig: Vi spelade kula på torget en dag, en liten folksolegrabb och jag. Jag hade väl tjugo, han hade fem. Vi spelte och han förlorade dem... Den var så gripande.
Kommer ihåg att jag läste den för scouterna på en samling då jag var ledare. Det var knäpp tyst under läsningen. De lyssnade!
Så när jag läste på komvux skulle vi välja en dikt och läsa den inför klassen. Vi skulle också berätta lite om varför vi tyckte om den och hur vi kommit i kontakt med dikten första gången.
Som tur var kunde jag ringa hem till mina föräldrar. Jag hade nämligen inte en Aaaaning om vem som skrivit den. (Har åter igen glömt vad författaren hette.) Och boken fanns ju kvar hos dem. Även nu bland alla vuxenstuderande var det en dikt som berörde.
Går du och har någon diktstrof i skallen men inte vet vem som skrivit den eller vart man kan få tag på den (i vilken bok) Finns nu ett väldigt bra redskap. HÄR. Bara att skriva in strofen!
Nu fick jag reda på vem skalden var. Sten Selander, och då man klickade på hans namn visades fler dikter han skrivit....
Tur att man kan googla på sånt. Minnet blir inte bättre med åren. Jag minns raderna väl men hade inte kunnat säga vem som författat dikten. Och kula har man ju spelat. Undrar om ungarna gör det fortfarande?
SvaraRaderaJag såg faktiskt två grabbar i somras som hade kulor ute i sandlådan. Men jag vet inte vad och hur de spelade :-)
SvaraRadera