Mitt yngsta barnbarn skulle in och operera halsmandlarna och ev ta bort körtel bakom näsan. En enkel och väldigt vanlig operation. Körteln bakom näsan var visst ovanligt stor.
Hon hade blött mer än som var vanligt under operationen. Och sedan haft väldigt svårt att vakna. Istället för två timmar på uppvaket fick de ligga med henne där i sju timmar innan de fick komma upp på barnavdelningen. Nu har feber tillstött och hon är väldigt trött fortfarande. Prover har tagits och en massa läkare har varit och tittat till henne, både operationsläkare och barnläkare. Få se om proverna visar på någon infektion.
Hon vill inte äta eller dricka något idag. Igår åt hon en piggelinglass men inte ens det lockar nu. Så hon får dropp!
Det var jobbigt då barnen var sjuka. Låg själv inne i flera dygn med det här barnbarnets mamma som var jättedålig vid ungefär samma ålder nu som barnbarnet. Det tar på krafterna både fysiskt och psykiskt att se sitt barn så dåligt.
Men det känns nu också i mormorshjärtat att sitta ca 10 mil ifrån och inte kunna göra något alls... Själv tyckte jag att barnens mormor oroade sig alldeles för mycket då mina var små. Men det är inte förrän man är där själv som man förstår....
Samma sak gällde ju sedan då man blev tonåring och var ute med kompisar.. kanske lite sent ibland... blev det. Men herreguuud inte behöver du vara vaken pappa. Det händer inte mig något jag kommer ju hem!!! Sedan var man där själv en dag. Inte kunde jag somna förrän jag hörde nyckeln i dörrlåset!
Men DÅ somnade jag tvärt som ett utblåst ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar