Fotograferad...

Gävle sjukhus i vinterskrud. Så här såg det ut förra gången jag var till det här sjukhuset. Då hade mitt yngsta barnbarn kommit till världen. Lilla Fröken Bråttom. Hon var nyfiken på både lucian och tomten och ville därför ut en månad tidigare än alla andra hade räknat med. Så då fick jag hälsa på henne på neonatalavdelningen.

Idag var det min tur att uppsöka stället. Jag var kallad till mammografiundersökning. Igår kväll hotade jag mitt pekfinger med att blev det inte friskt till imorgon (alltså idag) så var det nära till akuten! Då minsann skulle en doktor få skära i det!!!!

Och det hotet tog fingret på allvar! Idag har jag friskförklarat det.

Nu kan jag skriva obehindrat på tangentbordet igen. Inget ömmande pekfinger. Och jag har fått tillbaka alla skrynklor så nu ser det precis ut som alla de övriga nio.

Såg att en del av kommentarerna handlade om min huskur. Väteperoxid som jag använt tillhör den vanliga skolmedicinen. Det användes alltid förr på lasaretten för att göra ren sår. Sedan gjorde alsolspriten och alsollösningen sitt intåg. Vet inte varför vätesuperoxiden, som det då hette fick maka på sig. Den är absolut bäst!

Kanske det är med den som med det röda pigmentet som man använder vid porslinsmålningen, att det är industrin som köper upp hela lagret. Det tomteröda pigmentet används inom kärnkraftsindustrin fick jag veta.
Eftersom väteperoxiden används som blekmedel i papperstillverkningen.... Kanske allt går dit och sjukvården då får ta till något annat.

Sedan kanske ni menade aloe vera gelen huskur. Den är antiinflammatorisk och den stryker jag på för att få en skyddande hinna på såren istället för att stänga in det i ett plåster. Läker fortare om ett sår får "vädras". Och båda preparaten finns på apoteken.

Så vill jag tacka för alla krya och lyckatill hälsningar till fingret!

Kanske det var det som hjälpte mer än mitt hot om läkare :-)