Små sår och goda vänner...

Små sår och goda vänner skall man inte förakta heter det i ett gammalt ordspråk. Jag brukar säga små sår och goda vänner skall man sköta om!

I lördags skalade jag räkor för att göra en god räksmörgås. Så stack det till under nageln. Ett av räkans spröt gick in under nageln. Jag fortsatte dock att skala och gjorde inte som jag brukar... Gå och tvätta ur ett sår på en gång med väteperoxid. Då jag var färdig hade smärtan lagt sig och jag glömde bort att jag gjort mig illa.

Men så i går morse vaknade jag av att pekfingertoppen var rund som en boll, stenhård och dunkade av smärta. Då först började jag behandla vid fyra tillfällen under dagen.



Idag är bara halva fingertoppen röd och svullen. Gör också mindre ont. Jag har också en aloe vera gel hemma som jag smetat in under nageln och runt nagelbandet. Så det blir tvätt och gelbehandlig fyra gånger idag också. Så får vi se imorgon om det givit med sig helt. Men huga så handikappad man blir av att inte kunna använda ETT finger utav alla tio! Som tur var är det vänsterhanden som är drabbad och jag är högerhänt.

Tror att jag hade sluppit all den här smärtan om jag gått och tvättat på en gång.

Väteperoxid har alltid funnits hemma hos mig redan i föräldrahemmet. Där behövdes den verkligen då man som barn ofta ramlade i grus och sand som fastnade i skrubbsåren. Mamma hällde på väteperoxiden och ett vitt skum bildades, det liksom kokade. Och då hon sedan baddade med en bomullstuss följde allt grus med upp i bommulstussen. Och vi hade aldrig några infekterade sår.