torsdag 12 september 2013

Att ta paus...

Att vara sin egen "arbetsgivare" ställer höga krav på sig själv. Det gäller att vara den krävande chefen samtidigt som man måste vara den tillåtande chefen. Den chef som tillåter att man tar det lite lugnt för att återhämta sig. Att var ensamföretagare är också, ett vad ordet innebär, ett ensamt arbete. Man behöver det sociala livet utanför sitt arbete. Svårt för många att kombinera.. tror jag...



Nu har jag haft en mycket intensiv sommar. Jag har fått färdigt två manus till två olika barnböcker och skickat till förlag. Jag har skrivit och deltagit i två olika novelltävlingar.

Då det sista manuset gick iväg kändes det som om jag även skickade iväg orken i brevlådan.. och skickade till obestämd adress.

En refusering har jag fått HÄR. Och en av novelltävlingarna är avgjord. Och jag blev INTE kontaktad därifrån.. Så det betyder ju också en refusering. De andra väntar jag något slags besked ifrån.

Nu har jag gjort allt annat än skrivit sedan dess. Men hela tiden så sitter något i bakhuvudet. Man ser en miljö. Man läser om en händelse. Man ser karaktärer som man kan använda sig av. Ja man har alltså hela tiden tänkarmössan på sig. Så ledig är man inte... helt... varken medvetet eller omedvetet.

Så jag har samlat på mig tankar och funderingar under tiden jag ej skrivit. Och NU känner jag mig redo att sätta mig framför tangentbordet igen.



Nu skall mina tankar och fantasier ut från hjärnan till fingrarna!

Jag har lagt ned mitt Facebook och satsar allt utanförmanusskrivande på bloggen. Och tycker det är väldans trevligt med alla kommentarer jag får här från alla duktiga, trevliga, roliga bloggare jag följer och andra.

Det är min kontakt med yttervärlden då jag intensivskriver manus. Världens roligaste jobb tycker jag. Och jag har provat fler andra förut....

7 kommentarer:

  1. Det låter tufft. Måste kännas jobbigt när du lägger ner så mycken kraft att böcker refuserade. Hoppas att du får nån framgång!

    SvaraRadera
  2. Visst är det tufft att bli refuserad. Men tror inte många "skyltar" med det som jag gjort heller. Jag ser det lite som att vara arbetssökande. Många som får nejtack på sina ansökningar. Men det gäller ju att inte ge upp! Rätt som det är kanske det nappar.

    SvaraRadera
  3. Klart du ska vara stolt,även om det inte blev pallen..
    Klart det känns taskigt att inte få svar,det kan kännas värre än ett avslag..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha. Ja jag är stolt att jag hade rätt på din fågelfråga. Och du har så rätt! Känns faktiskt värre att inte få något svar alls än att få ett avslag. Och det avslag jag fick var ju ändå positivt, som jag tolkade fortsätt skicka till andra förlag!! Då de tyckte det var en enkel och bra text..

      Radera
  4. Det är inte alltid det är så välskrivet i församlingarna sett över tid,,det är nästan alltid en ny präst,det ligger ofta mellan 30 till 80 år mellan de uppgifter man söker..Haé Kram.

    SvaraRadera
  5. Det måste trots att det är tufft vara jätte roligt att få jobba med det som även är ens hobby. Härligt att du känner dig redo igen efter en behövlig liten paus. Lycka till och ha nu en skön helg.

    SvaraRadera